mejk

Medea is a collaborative media production center in the Malmö University.  In February 19th 2011, they will open a new massive hack factory called Fabriken.

Living Lab Fabriken is a physical lab space that will be launched in February 2011, and located at Stapelbädden in Västra Hamnen, Malmö. Actors (e.g. citizens, researchers, companies, public institutions, NGO’s) that enter the lab get access to technical equipment, knowledge, and skills in order to experiment, prototype, and test new ideas, products and services. In return the actors provide input to the lab by sharing their knowledge, experiences and skills. All projects and activities happening at Fabriken will follow a sustainable, and an open source approach. Beside this, Fabriken also provides a platform for networking and matchmaking between the actors, and other stakeholders. An internal currency system is used to assign value to the users’ input, output, as well as the other resources afforded in the lab space.  

internal currency!…. 48hr hack! …..

There is so  much exciting stuff going on in the swedish mejkr scene for next year.. so see you there!

Happy New Year from mejk :)

Gears are amazingly beautiful. You can make them by hand or — for the more complex ones — 3D print or laser cut. There are made by Clayton Boyer. (via Make)

The blog Citizen of Science gives a nice reminder that mejking is not only about electronics and computers. A chemical lab is built up using recycled materials and tools adapted on-the-fly. Above: A blender is turned into a centrifuge. Related: The Biopunk movement

Her name is Sofia, she is from Brazil and she like ice cream a lot. She love it so much that she wanted to make her own ice cream, so her mom got her a machine to make as much ice cream she wants.

Obviously when i was Sofia’s age, toys weren’t as sophisticated as now so i thought the machine made really cool fake ice cream and also i realized how early, we all start to demand to copy what we like…The only problem with this ice cream machine is that only makes copies of ice cream related things. The market obviously is not designed to show kids that with the right toy, you can potentially copy more than ice cream.

i’m afraid Mejk’s MakerBot is cooler than the ice cream machine of Sofia.

“Copying is an act of repetition, and contains in it the possibility of repeating that repetition unto infinity. If the world we live in today is obsessed with copying and copies, it is because that world is one which is based on the amazing realization that we (who are “more than one”) can make “more than one” of just about every- thing, and, more darkly, that we are interested only in things that we can make, buy, or sell “more than one” of.”

Im reading the new book of Marcus Boon “In Praise of Copying”, a refreshing work that leave all the legal and outdated discussion about intellectual property aside, to focus on the history of the infinite and unstoppable act of copying… more than ice cream!

You can take your copy of the book, here

“The Glif” iphone mount pledge 10k and got 70k at kickstarter, only using outsourced rapid prototyping in small runs. Now it is reversed engineered and printable at thingiverse, which spawned interesting comments on patents and cloning revieling that makerbot launched just after a patent on 3d printing by Stratasys. Presumably this patent previously prevented reprap from going completely commercial.

Early modular open-source in architecture. Ken Isaacs distributed instructions of how to build his structures with simple materials. The PDF is here:

‘How to Build Your Own Living Structures’ by Ken Isaacs

The Rise of Collaborative Consumption är en ny bok som innehåller mycket data på nya former av delande av resurser som möjliggjorts av nätet, så som freecycling, cykeldelning och delat ägande av land, som författarna menar värderar användning över ägande och hållbarhet över nymodighet. Internet tillåter bättre koordinering av resurser och sänker transaktionskostnaderna för att matcha behov och tillgångar. Dessutom möjliggör nätet att det är lättare att bygga tillit i stora nätverk som gör att resurser enklare kan delas utan att tilliten behöver garanteras i olika formella säkerhetssystem.

Som en av nycklarna till att skapa fungerande gemenskaper kring utbyte nämns “designtänkande”. Här menar inte design som i förmågan att skapa nya prylar utan ett designtänkande som designar för deltagande, koordination och informationshantering. Den här typen av strategiskt designtänkande talas det mer och mer om. Designtänkande blir ett verktyg och en metod för att lösa och närma sig alla typer av komplexa problem kring interaktionssystem - vilket skulle kunna innebära allt från ett hackerspace, ett cykeldelningsprojekt till ett företag eller stora socio-politiska problem.

Har designern fått hybris just när nya prylar verkar vara det sista som behövs? Eller har det inom designyrket och forskningen utvecklats ett sätt att arbeta både praktiskt och reflexivt med problem som bör spridas också till andra områden?

Fab labs brukar förstås som den lite mer städade och formella varianten av hackerspaces, men nu har institutionaliseringen tagit sig till en helt ny nivå. Amerikanska regeringen lägger nu fram “The National Fab Lab Network Act of 2010” där de föreslår:

To provide for the establishment of the National Fab Lab Network to build out a network of community based, networked Fabrication Laboratories across the United States to foster a new generation with scientific and engineering skills and to provide a workforce capable of producing world class individualized and traditional manufactured goods.

I den amerikanska Maker-rörelsen har det länge funnits en tanke om att USA ska börja tillverka igen — men på decentraliserat och öppet vis — istället för att bara förlita sig på immateriellt arbete och outsourca resten till låglöneländer. Att maker-rörelsen har potential att utgöra en ekonomisk kraft (i kristider) har uppmärksammats bland annat av NY Times. I en relaterad nyhet har Bits from Bytes blivit uppköpta av 3D systems, en tillverkare av som gör 3D-skrivare i den dyrare prisklassen. Det verkar alltså som om hobbyverksamheten och den kommersiella marknaden för 3D-skrivare sakta men säkert börjar flyta ihop. En utveckling som för tankarna till tidiga datorutvecklingen, även om det finns skillnader, t.ex. i relationen mellan mjukvara och hårdvara. Datorhobbyisterna var beroende av processorer och andra komponenter från de stora tillverkarna. Detta vertikala beroende är hos 3D-tillverkarna ersatt med ett horisontellt beroende (av tillverkare i andra branscher…).

Amerikanska regeringens framtida satsning på Fabblabb talar även den om att skapa en ny bas av amerikansk tillverkning.

A new kind of national infrastructure will be required in order to adequately take advantage of leading edge digital fabrication technologies to secure the United States’ leading position in scientific fields and to promote a robust manufacturing base.

Målet är “at least one Fab Lab per every 700,000 individuals in the United States in the first ten years of its operation”. Utveckling lär bli spännande.

(via: Fabbaloo)

“Yes! We’re open” is an exhibition on open design running in Kortrijk, Belgium from October 8th to 25th, showing how a networked society changes the way we design, manufacture, use and re-use.

Check out the poster/how-to linked over at p2p foundation mapping the new modes of decentralized design, financing and production.
Here is a quote from the poster:

Just as digital cameras democratized photograhpy ten years ago, the internet, CNC production techniques and free, easy-to-use 3D software is opening up the design profession today.

The participating consumer is no longer judging an object for what it is but rather imagines what it can become. Objects on the other hand are evolving into dynamic puzzles, self-improving product versions rather than rigid monoliths.

Ett nytt paper (länkat här) analyserar användningen av Lilypad och projekt som baseras på denna. Leah Buechley och Benjamin Mako Hill kommer dels fram till att de som köper Lilypad i högre utsträkning är kvinnor än de som köper Arduino dels att de som gör sina projekt synliga på nätet i ännu högre grad är kvinnor när det gäller Lilypad (och ännu lägre grad gällande Arduino).

Det mest intressant är dock deras rekommendationer för hur man kan få fler grupper att använda sig av teknologins kreativa möjligheter. Hittills har de flesta försöker baserat sig på strategin “Unlocking the Clubhouse”, vilket innebär att teknologikretsar ofta är manligt dominerade sfärer och att de bör anstränga sig för att få fler grupper att känna sig välkomna.

The metaphor is based around the idea that computing culture is a boys’ club that is unfriendly to women. The solution is finding ways to make this club more accessible to those locked outside.

Buechley och Mako Hill menar dock att Lilypads framgång visar på en annan strategi. Något de konstaterar är att det inte bara är en annan demografisk grupp som använder Lilypad, utan projekten som görs med den är också väldigt annorlunda. “Unlocking the Clubhouse” utgår från att det som pågår inne i klubbhuset är det rätta sättet att göra saker på och det är bara frågan om att få fler att upptäcka den rätta vägen. Lilypad-exemplet visar dock att genom smart design och framställning av teknologi kan helt nya sätt att närma sig den upptäckas av nya grupper av användare. Buechley och Mako Hill kallar strategin för “Building New Clubhouses”:

Our experience suggests a different approach, one we call Building New Clubhouses. Instead of trying to fit people into existing engineering cultures, it may be more constructive to try to spark and support new cultures, to build new clubhouses.

Genom att bygga nya klubbhus kan även de i det gamla klubbhuset få ett nytt perspektiv på saker och ting. Istället för att försöka tvinga deras medlemmar att välkomna andra in i klubbhuset kanske de, när de ser på det nya fina klubbhuset i avund, faktiskt frivilligt vill öppna upp sig för andra.

One of our current research goals is thus to question traditional disciplinary boundaries and to expand disciplines to make room for more diverse interests and passions. To show, for example, that it is possible to build complex, innovative, technological artifacts that are colorful, soft, and beautiful.

Our paper argues that we should attempt to expand participation in computing by broadening the possibilities of computing, rather than only by broadening participation in extant, computing organizations, projects, and genres.