mejk |
mejk is a swedishification of the english “make” , as in ‘maker culture’, as in what makers do and what goes on in hackerspaces, fablabs, studios, garages, backyards and other sites of production.
mejk.me is both an attempt to bring ideas circulating around the world about ‘making’ into the swedish mindset as well as sending them out again after being run through the theoretical and practical filter that the swedish mejking scene and net-based philosophical thinking make up.
What the concept mejk will end up meaning is not clear at this point. We will make an effort to broaden the themes and practices it can incorporate.
Suggestions are always welcome of how mejk could develop. We start small and iterate often! Also feel free to write for mejk. Just contact us at h e j [ at ] m e j k . m e or @mejkme on twitter
The mejk.me editors are: >>> Geraldine and Magnus <<<
|
Det finns både evangelister och kritiker när det gäller möjligheten för 3d-skrivarna att skapa en revolution (eller bubbla) för personal fabrication. I den här artikeln i LA Times syns förespråkarna tala entusiastiskt om en framtid där 3d-skrivaren står på var mans skrivbord, precis som hemdatorn och 2d-skrivaren gjort innan dem. Samma perspektiv återfinns på hemsidan till Stapelbäddsparken i Malmö där ett fabblabb håller på att byggas.
En parallell kan dras till de senaste årens utveckling av datorskrivare som i princip har placerat ett tryckeri i var mans hem.
Kritikerna menar istället att det är orealistiskt att alla kommer vilja ha en 3d-skrivare och att behovet för att skriva ut föremål inte finns hos alla. Frågan är dock om inte alternativen är felaktigt uppställda, alltså antingen en-i-var-mans-hem eller flopp. En av de mest intressanta aspekterna av 3d-skrivare och liknande maskiner som laserskärare idag är att det krävs formandet av nya sammanslutningar för att de ska kunna användas. Ett fabblabb är en sådan, ett hacklabb har också möjligheten att gå ihop och kollektivt äga den typen av maskin. Till detta krävs skapandet av nya ekonomiska modeller, som att kollektivt äga resurser, hyra ut tid på maskiner, låta folk beställa utskrifter över nätet. Men ett Fabblabb är inte bara en ekonomisk modell utan fostrar även nya förhållanden mellan människa och teknik, människa och skapande. Kanske är det inte bara en kostnadsfråga utan att nya sammanslutningar och livsstilar också krävs för att ha nytta av maskinerna, sammanslutningar som är tillräckligt avancerade i sin livsstil för att behöva den precision som digital tillverkning kan tillhandahålla.
När utvecklingen av digital tillverkning jämförs med pc-revolutionen används termer som “hemmet” och “skrivbordet”, men vilka idag har sin datorn fast i hemmet eller använder den primärt på ett skrivbord. Datorn idag befinner sig istället på platser som “i fickan” eller “i knät” och dessutom ständigt uppkopplad. Det är i denna nomadiska digitala situation som de post-digitala 3d-maskinerna måste platsa in och då är inte hemmet den självklara slutdestinationen.