mejk

Design space - designrymd, designutrymme eller designomfång - är en beskrivning av det möjlighetsrum som en viss teknologisk sammansättning innehar. Detta möjlighetsrum begränsas av hur delarna i sammansättningen kan samverka och vilka egenskaper de har var för sig.

En 3d-skrivares designrymd bestäms av storlek, form, material och komposition. Det går säkert att hitta andra faktorer, men det är de vi tar upp här.

Storlek
Varje 3d-skrivare har en utskrivningsrymd i tre dimensioner. En makerbot t.ex. kan skriva ut objekt i storleksordningen 4”x4”x6”. Det går dock att komma runt genom modulärt skapande. Genom att bygga objekt som hakar i varandra och skapar nya sammansättningar. Kugghjul fungerar så men det är enkelt att tänka sig fler objekt som bygger på lego-principen.

Form
3d-skrivare kan göra övertäckta håligheter, till skillnad mot exempelvis en laserskrivare. Dock kan den inte göra överhängande delar (möjligtvis genom att skriva ut med “stödstickor” som sedan bryts av…). Till form kan vi också räkna upplösningen - med vilken precision kan den skriva ut. Att kunna skriva ut något med större precision än vad en mänsklig hand förmår är en av fördelarna med 3d-skrivning. Det här är en avgörande begränsning. För varje nivå nedåt i skala öppnas flera möjligheter än motsvarande nivå uppåt i skala.

Material
Materialfrågan för 3d-skrivare är essentiellt. Det handlar givetvis om vilken typ av objekt som kan skapas och deras hållfasthet, men också om råmaterialets åtkomstbarhet, kostnad, återvinningsbarhet och ekologiska fotavtryck. På det här området händer det mycket. Metallutskrifter, nedbrytbar majsolja, möjlighet att stoppa tillbaka objekt i produktionsprocessen och göra den cyklisk istället för enkelriktad.

Komposition
3d-skrivare skriver ut i monomaterial. Ett åt gången. Den modulära vägen fungerar här med, men i mer avancerade kompositobjekt kan det bli mycket tidskrävande. Mycket av teknisk och designmässig utveckling handlar dock om att smakfullt sammanbringa flera olika material. Endast väldigt enkla objekt runt om kring dig består av endast ett material. Den här begränsningen känns också som en av de mer svårlösta utan att gå över till en helt annan typ av maskin.

När det gäller 3d-skrivarens möjlighetsrum måste två saker slutligen konstateras:
1) Kopierbarheten hos de digitala ritningarna hos 3d-skrivaren gör att möjlighetsrummet utforskas oerhört snabbt. Varje nytt objekt som skrivs ut öppnar ett fält för utforskning som snabbt fylls upp av objekt som härleds från det tills den optimala formen hittas för just det problem som det objektet svarade mot.
2) Designrymden beskriver bara typen av objekt som kan skapas av 3d-skrivaren. Varje objekt har dessutom möjligheten att svara mot ett närmast oändligt antal situationer eller problem. Ta ovan nämnda kugghjul som exempel, som i lika kombinationer och situationer kan fylla en mängd olika funktioner. Just det faktum att objekten från 3d-skrivaren oftast produceras i direkt närhet till den situation där de används, och att den digitala designen möjliggör återskapande och förfinande (snart kanske med exakt samma bit råmaterial) ökar dess bruksvärde långt utöver bara egenskaperna hur de enskilda objekten den skriver ut.