mejk

Medea is a collaborative media production center in the Malmö...

Fri, 31 Dec 2010 02:11:00 +0100

Medea is a collaborative media production center in the Malmö University. In February 19th 2011, they will open a new massive hack factory called Fabriken.

Living Lab Fabriken is a physical lab space that will be launched in February 2011, and located at Stapelbädden in Västra Hamnen, Malmö. Actors (e.g. citizens, researchers, companies, public institutions, NGO’s) that enter the lab get access to technical equipment, knowledge, and skills in order to experiment, prototype, and test new ideas, products and services. In return the actors provide input to the lab by sharing their knowledge, experiences and skills. All projects and activities happening at Fabriken will follow a sustainable, and an open source approach. Beside this, Fabriken also provides a platform for networking and matchmaking between the actors, and other stakeholders. An internal currency system is used to assign value to the users’ input, output, as well as the other resources afforded in the lab space.

internal currency!…. 48hr hack! …..

There is so much exciting stuff going on in the swedish mejkr scene for next year.. so see you there!

Happy New Year from mejk :)

Gears are amazingly beautiful. You can make them by hand or...

Wed, 27 Oct 2010 07:37:42 +0200

Gears are amazingly beautiful. You can make them by hand or — for the more complex ones — 3D print or laser cut. There are made by Clayton Boyer. (via Make)

The blog Citizen of Science gives a nice reminder that mejking...

Tue, 26 Oct 2010 14:10:16 +0200

The blog Citizen of Science gives a nice reminder that mejking is not only about electronics and computers. A chemical lab is built up using recycled materials and tools adapted on-the-fly. Above: A blender is turned into a centrifuge. Related: The Biopunk movement

Her name is Sofia, she is from Brazil and she like ice cream a...

Mon, 25 Oct 2010 17:43:43 +0200

Her name is Sofia, she is from Brazil and she like ice cream a lot. She love it so much that she wanted to make her own ice cream, so her mom got her a machine to make as much ice cream she wants.

Obviously when i was Sofia’s age, toys weren’t as sophisticated as now so i thought the machine made really cool fake ice cream and also i realized how early, we all start to demand to copy what we like…The only problem with this ice cream machine is that only makes copies of ice cream related things. The market obviously is not designed to show kids that with the right toy, you can potentially copy more than ice cream.

i’m afraid Mejk’s MakerBot is cooler than the ice cream machine of Sofia.

“Copying is an act of repetition, and contains in it the possibility of repeating that repetition unto inﬁnity. If the world we live in today is obsessed with copying and copies, it is because that world is one which is based on the amazing realization that we (who are “more than one”) can make “more than one” of just about every- thing, and, more darkly, that we are interested only in things that we can make, buy, or sell “more than one” of.”

Im reading the new book of Marcus Boon “In Praise of Copying”, a refreshing work that leave all the legal and outdated discussion about intellectual property aside, to focus on the history of the infinite and unstoppable act of copying… more than ice cream!

You can take your copy of the book, here

Small-scale production: An atom-based product, developed in bits | The Economist

Fri, 15 Oct 2010 15:04:17 +0200

Small-scale production: An atom-based product, developed in bits | The Economist:

“The Glif” iphone mount pledge 10k and got 70k at kickstarter, only using outsourced rapid prototyping in small runs. Now it is reversed engineered and printable at thingiverse, which spawned interesting comments on patents and cloning revieling that makerbot launched just after a patent on 3d printing by Stratasys. Presumably this patent previously prevented reprap from going completely commercial.

Early modular open-source in architecture. Ken Isaacs...

Fri, 08 Oct 2010 04:52:05 +0200

Early modular open-source in architecture. Ken Isaacs distributed instructions of how to build his structures with simple materials. The PDF is here:

‘How to Build Your Own Living Structures’ by Ken Isaacs

The Rise of Collaborative Consumption är en ny bok som...

Fri, 08 Oct 2010 04:51:58 +0200

The Rise of Collaborative Consumption är en ny bok som innehåller mycket data på nya former av delande av resurser som möjliggjorts av nätet, så som freecycling, cykeldelning och delat ägande av land, som författarna menar värderar användning över ägande och hållbarhet över nymodighet. Internet tillåter bättre koordinering av resurser och sänker transaktionskostnaderna för att matcha behov och tillgångar. Dessutom möjliggör nätet att det är lättare att bygga tillit i stora nätverk som gör att resurser enklare kan delas utan att tilliten behöver garanteras i olika formella säkerhetssystem.

Som en av nycklarna till att skapa fungerande gemenskaper kring utbyte nämns “designtänkande”. Här menar inte design som i förmågan att skapa nya prylar utan ett designtänkande som designar för deltagande, koordination och informationshantering. Den här typen av strategiskt designtänkande talas det mer och mer om. Designtänkande blir ett verktyg och en metod för att lösa och närma sig alla typer av komplexa problem kring interaktionssystem - vilket skulle kunna innebära allt från ett hackerspace, ett cykeldelningsprojekt till ett företag eller stora socio-politiska problem.

Har designern fått hybris just när nya prylar verkar vara det sista som behövs? Eller har det inom designyrket och forskningen utvecklats ett sätt att arbeta både praktiskt och reflexivt med problem som bör spridas också till andra områden?

Amerikanska regeringen vill skapa fabblabb

Thu, 07 Oct 2010 05:50:16 +0200

Fab labs brukar förstås som den lite mer städade och formella varianten av hackerspaces, men nu har institutionaliseringen tagit sig till en helt ny nivå. Amerikanska regeringen lägger nu fram “The National Fab Lab Network Act of 2010” där de föreslår:

To provide for the establishment of the National Fab Lab Network to build out a network of community based, networked Fabrication Laboratories across the United States to foster a new generation with scientific and engineering skills and to provide a workforce capable of producing world class individualized and traditional manufactured goods.

I den amerikanska Maker-rörelsen har det länge funnits en tanke om att USA ska börja tillverka igen — men på decentraliserat och öppet vis — istället för att bara förlita sig på immateriellt arbete och outsourca resten till låglöneländer. Att maker-rörelsen har potential att utgöra en ekonomisk kraft (i kristider) har uppmärksammats bland annat av NY Times. I en relaterad nyhet har Bits from Bytes blivit uppköpta av 3D systems, en tillverkare av som gör 3D-skrivare i den dyrare prisklassen. Det verkar alltså som om hobbyverksamheten och den kommersiella marknaden för 3D-skrivare sakta men säkert börjar flyta ihop. En utveckling som för tankarna till tidiga datorutvecklingen, även om det finns skillnader, t.ex. i relationen mellan mjukvara och hårdvara. Datorhobbyisterna var beroende av processorer och andra komponenter från de stora tillverkarna. Detta vertikala beroende är hos 3D-tillverkarna ersatt med ett horisontellt beroende (av tillverkare i andra branscher…).

Amerikanska regeringens framtida satsning på Fabblabb talar även den om att skapa en ny bas av amerikansk tillverkning.

A new kind of national infrastructure will be required in order to adequately take advantage of leading edge digital fabrication technologies to secure the United States’ leading position in scientific fields and to promote a robust manufacturing base.

Målet är “at least one Fab Lab per every 700,000 individuals in the United States in the first ten years of its operation”. Utveckling lär bli spännande.

(via: Fabbaloo)

Yes! We're open. Open Design Exhibition, Belgium

Thu, 07 Oct 2010 05:49:56 +0200

“Yes! We’re open” is an exhibition on open design running in Kortrijk, Belgium from October 8th to 25th, showing how a networked society changes the way we design, manufacture, use and re-use.

Check out the poster/how-to linked over at p2p foundation mapping the new modes of decentralized design, financing and production.
Here is a quote from the poster:

Just as digital cameras democratized photograhpy ten years ago, the internet, CNC production techniques and free, easy-to-use 3D software is opening up the design profession today.
The participating consumer is no longer judging an object for what it is but rather imagines what it can become. Objects on the other hand are evolving into dynamic puzzles, self-improving product versions rather than rigid monoliths.

Bygg nya klubbhus!

Wed, 06 Oct 2010 17:04:13 +0200

Ett nytt paper (länkat här) analyserar användningen av Lilypad och projekt som baseras på denna. Leah Buechley och Benjamin Mako Hill kommer dels fram till att de som köper Lilypad i högre utsträkning är kvinnor än de som köper Arduino dels att de som gör sina projekt synliga på nätet i ännu högre grad är kvinnor när det gäller Lilypad (och ännu lägre grad gällande Arduino).

Det mest intressant är dock deras rekommendationer för hur man kan få fler grupper att använda sig av teknologins kreativa möjligheter. Hittills har de flesta försöker baserat sig på strategin “Unlocking the Clubhouse”, vilket innebär att teknologikretsar ofta är manligt dominerade sfärer och att de bör anstränga sig för att få fler grupper att känna sig välkomna.

The metaphor is based around the idea that computing culture is a boys’ club that is unfriendly to women. The solution is finding ways to make this club more accessible to those locked outside.

Buechley och Mako Hill menar dock att Lilypads framgång visar på en annan strategi. Något de konstaterar är att det inte bara är en annan demografisk grupp som använder Lilypad, utan projekten som görs med den är också väldigt annorlunda. “Unlocking the Clubhouse” utgår från att det som pågår inne i klubbhuset är det rätta sättet att göra saker på och det är bara frågan om att få fler att upptäcka den rätta vägen. Lilypad-exemplet visar dock att genom smart design och framställning av teknologi kan helt nya sätt att närma sig den upptäckas av nya grupper av användare. Buechley och Mako Hill kallar strategin för “Building New Clubhouses”:

Our experience suggests a different approach, one we call Building New Clubhouses. Instead of trying to fit people into existing engineering cultures, it may be more constructive to try to spark and support new cultures, to build new clubhouses.

Genom att bygga nya klubbhus kan även de i det gamla klubbhuset få ett nytt perspektiv på saker och ting. Istället för att försöka tvinga deras medlemmar att välkomna andra in i klubbhuset kanske de, när de ser på det nya fina klubbhuset i avund, faktiskt frivilligt vill öppna upp sig för andra.

One of our current research goals is thus to question traditional disciplinary boundaries and to expand disciplines to make room for more diverse interests and passions. To show, for example, that it is possible to build complex, innovative, technological artifacts that are colorful, soft, and beautiful.

Our paper argues that we should attempt to expand participation in computing by broadening the possibilities of computing, rather than only by broadening participation in extant, computing organizations, projects, and genres.

Makerbot status

Sat, 02 Oct 2010 14:14:25 +0200

The bot is printing about 5 layers, then it sometimes stops extruding plastic or hits the layer below with the head. Both problems could be related to our use of bio-degradable eco plastic. We will try more with the ABS plastic.

Gnutiken 1 okt. Today!

Fri, 01 Oct 2010 13:31:00 +0200

The mejkerbått will be at Gnutiken today (1okt) from 17.00. We hope to fix the last bugs, make it meet some people and talk about what to do next. The café is open so just drop by to have a look or help set it up and grab something to eat and drink.

See you there!

(work, moves and travel has kept this site from updating for a while…)

Video

Sat, 04 Sep 2010 19:09:58 +0200

Förhandsbeställningar på Makerbot

Thu, 12 Aug 2010 14:20:06 +0200

Imorgon är det alltså dags för vår kickstart för makerbotinköp. Här kommer nu prisklasserna och vad man får för dem. Det är inte till för att vi ska tjäna på något sätt, bara för att få in lite cash till maskinen så att vi inte behöver ta all förlust på en gång. Därav icke-linjariteten i prisutvecklingen! Hojta om ni tycker att de är helt orimliga, vi har ju egentligen ingen aning om vad utskrifterna är värda…

40 kr - 45 minuter, ingen plast
Du får 45 minuters utskrift på maskinen men får betala materialkostnaden. Det duger till ett enklare objekt, t.ex. en flasköppnare
100 kr - 2 timmar med plast
Du får en och en halv timme på maskinen och plasten ingår.
500 kr - 12 timmar med plast plus en hemlig present
Tio timmar tillåter dig att skriva ut ett objekt, testa det och skriva ut en förbättrad version. Eller satsa på ett komplext objekt. En present gjord med kärlek ingår!

Använd knapparna ovan eller kom till Gnutiken imorgon!

Det går givetvis bra att bara donera valfritt belopp också!

Knappar för tidsköp

Tue, 10 Aug 2010 22:26:17 +0200

Om ni undrar vad det är för knappar här ovan så är det paypal-knappar för att köpa tid på vår framtida makerbot som vi har kickstarter för på fredag. Vi har paket för 40, 100 och 500 kr. Vad de innehåller kommer vi informera om strax. Ses där!

>>> mejkerbått kickstarter <<<

Fri, 06 Aug 2010 21:26:00 +0200

MER INFO

3d-skrivarens möjlighetsrum

Fri, 06 Aug 2010 00:52:10 +0200

Design space - designrymd, designutrymme eller designomfång - är en beskrivning av det möjlighetsrum som en viss teknologisk sammansättning innehar. Detta möjlighetsrum begränsas av hur delarna i sammansättningen kan samverka och vilka egenskaper de har var för sig.

En 3d-skrivares designrymd bestäms av storlek, form, material och komposition. Det går säkert att hitta andra faktorer, men det är de vi tar upp här.

Storlek
Varje 3d-skrivare har en utskrivningsrymd i tre dimensioner. En makerbot t.ex. kan skriva ut objekt i storleksordningen 4”x4”x6”. Det går dock att komma runt genom modulärt skapande. Genom att bygga objekt som hakar i varandra och skapar nya sammansättningar. Kugghjul fungerar så men det är enkelt att tänka sig fler objekt som bygger på lego-principen.

Form
3d-skrivare kan göra övertäckta håligheter, till skillnad mot exempelvis en laserskrivare. Dock kan den inte göra överhängande delar (möjligtvis genom att skriva ut med “stödstickor” som sedan bryts av…). Till form kan vi också räkna upplösningen - med vilken precision kan den skriva ut. Att kunna skriva ut något med större precision än vad en mänsklig hand förmår är en av fördelarna med 3d-skrivning. Det här är en avgörande begränsning. För varje nivå nedåt i skala öppnas flera möjligheter än motsvarande nivå uppåt i skala.

Material
Materialfrågan för 3d-skrivare är essentiellt. Det handlar givetvis om vilken typ av objekt som kan skapas och deras hållfasthet, men också om råmaterialets åtkomstbarhet, kostnad, återvinningsbarhet och ekologiska fotavtryck. På det här området händer det mycket. Metallutskrifter, nedbrytbar majsolja, möjlighet att stoppa tillbaka objekt i produktionsprocessen och göra den cyklisk istället för enkelriktad.

Komposition
3d-skrivare skriver ut i monomaterial. Ett åt gången. Den modulära vägen fungerar här med, men i mer avancerade kompositobjekt kan det bli mycket tidskrävande. Mycket av teknisk och designmässig utveckling handlar dock om att smakfullt sammanbringa flera olika material. Endast väldigt enkla objekt runt om kring dig består av endast ett material. Den här begränsningen känns också som en av de mer svårlösta utan att gå över till en helt annan typ av maskin.

När det gäller 3d-skrivarens möjlighetsrum måste två saker slutligen konstateras:
1) Kopierbarheten hos de digitala ritningarna hos 3d-skrivaren gör att möjlighetsrummet utforskas oerhört snabbt. Varje nytt objekt som skrivs ut öppnar ett fält för utforskning som snabbt fylls upp av objekt som härleds från det tills den optimala formen hittas för just det problem som det objektet svarade mot.
2) Designrymden beskriver bara typen av objekt som kan skapas av 3d-skrivaren. Varje objekt har dessutom möjligheten att svara mot ett närmast oändligt antal situationer eller problem. Ta ovan nämnda kugghjul som exempel, som i lika kombinationer och situationer kan fylla en mängd olika funktioner. Just det faktum att objekten från 3d-skrivaren oftast produceras i direkt närhet till den situation där de används, och att den digitala designen möjliggör återskapande och förfinande (snart kanske med exakt samma bit råmaterial) ökar dess bruksvärde långt utöver bara egenskaperna hur de enskilda objekten den skriver ut.

Closely Personal Fab

Tue, 03 Aug 2010 20:49:59 +0200

Anytime a washed-up dead fisherman was found on the island of Aran, the finder could identify the person by turning them over and inspecting the pattern of the wool of the gurnsey they were invariably wearing. The knitting was of a variation of a traditional pattern, unique to a family or a small tract of land.

I read this in a neat book on handicrafts.

Att montera en 3D-skrivare

Tue, 03 Aug 2010 20:48:00 +0200

En reprap är ett helvete till byggsats. Du kan beställa vissa delar och köpa andra standarddelar i ett byggvaruhus nära dig. Att montera tar tid, är pilligt och kräver att alla vinklar blir exakt raka. Se till att ha vattenpass till hands! Här är en time-lapse på när repraps skapare Adrian Bowyer monterar en:

Timelapse of Adrian assembling the first RepRap “Darwin” from Adrian Bowyer on Vimeo.

En Makerbot å andra sidan kan sättas ihop under en “geek-end”. Anledningen är att panelerna runt maskiner är laserskurna och får på grund av precisionen i laserskärningen perfekt raka vinklar. På grund av enkelheten har den också blivit en riktig säljsuccé och Makerbot Industries är galjonsfiguren för den spirande ekonomiska framgången för företag inom “Open Hardware”.
Hittills har det setts som att Makerbot är mer av en snabbfix till att skapa objekt, ett första steg till arbetsdelning inom rörelsen (som Johan Söderberg skulle säga) och att den saknar en av huvudpoängerna med RepRapen, nämligen att kunna reproducera sig själv.

Förutom att Makerboten faktiskt kan printa en RepRap likaväl som en RepRap kan det så kan ett stort steg nyligen ha tagits för att även göra Makerbot reproducerbar. En användare på Thingiverse, där användare delar med sig av designs för 3d-skrivande, har lagt upp en utskrivningsbar Makerbot där de laserskurna panelerna har ersatts av 150 3d-utskrivna klossar och sedan ihoplimmade. Den är inte vacker, men den visar hur snabbt förutsättningarna kan ändras i den här världen.

3D i var mans hand

Mon, 02 Aug 2010 21:18:35 +0200

Det finns både evangelister och kritiker när det gäller möjligheten för 3d-skrivarna att skapa en revolution (eller bubbla) för personal fabrication. I den här artikeln i LA Times syns förespråkarna tala entusiastiskt om en framtid där 3d-skrivaren står på var mans skrivbord, precis som hemdatorn och 2d-skrivaren gjort innan dem. Samma perspektiv återfinns på hemsidan till Stapelbäddsparken i Malmö där ett fabblabb håller på att byggas.

En parallell kan dras till de senaste årens utveckling av datorskrivare som i princip har placerat ett tryckeri i var mans hem.

Kritikerna menar istället att det är orealistiskt att alla kommer vilja ha en 3d-skrivare och att behovet för att skriva ut föremål inte finns hos alla. Frågan är dock om inte alternativen är felaktigt uppställda, alltså antingen en-i-var-mans-hem eller flopp. En av de mest intressanta aspekterna av 3d-skrivare och liknande maskiner som laserskärare idag är att det krävs formandet av nya sammanslutningar för att de ska kunna användas. Ett fabblabb är en sådan, ett hacklabb har också möjligheten att gå ihop och kollektivt äga den typen av maskin. Till detta krävs skapandet av nya ekonomiska modeller, som att kollektivt äga resurser, hyra ut tid på maskiner, låta folk beställa utskrifter över nätet. Men ett Fabblabb är inte bara en ekonomisk modell utan fostrar även nya förhållanden mellan människa och teknik, människa och skapande. Kanske är det inte bara en kostnadsfråga utan att nya sammanslutningar och livsstilar också krävs för att ha nytta av maskinerna, sammanslutningar som är tillräckligt avancerade i sin livsstil för att behöva den precision som digital tillverkning kan tillhandahålla.
När utvecklingen av digital tillverkning jämförs med pc-revolutionen används termer som “hemmet” och “skrivbordet”, men vilka idag har sin datorn fast i hemmet eller använder den primärt på ett skrivbord. Datorn idag befinner sig istället på platser som “i fickan” eller “i knät” och dessutom ständigt uppkopplad. Det är i denna nomadiska digitala situation som de post-digitala 3d-maskinerna måste platsa in och då är inte hemmet den självklara slutdestinationen.